Ta upp hundskiten!!

När jag ändå har skällt om allt skräp ute så kan jag ju ej låta bli att kommentera all hundskit som ligger ute.
För mig som hundägare är det självklart att man tar bort det hunden gör ifrån sig.
1. Det är så himla enkelt.
2. Man vet att man gjort rätt för sig, det är inte många platser man får rasta sin hund på, men om man
ändå rastar hunden på otillåtna platser kan man åtminstonde plocka upp skiten som sin lilla älskling gjort.
3. Någon slipper ramla el trampa i det -nästa gång kanske det är din tur!
4. Det ser trevligt ut på våra gator och parker.
Var mån om miljön!
Carpe Diem

Städa upp efter er!!!

Nytt år - nya möjligheter brukar det heta,
men vart tog det sunda förnuftet vägen?
Varför tar man inte bort sina flaskor efter sig när man firat nyår utomhus?
Jag har på mina hundpromenader tagit hand om åtskilliga "bubbel-flaskor" ute.
För mig är det inget konstigt att göra det, men det känns trist att de som
nyttjat innehållet inte är mån om miljön, kanske t o m sin boendemiljö.
Ser för jävligt ut på ren svenska med allt nyårs-skräp efter smällare,
raketer och flaskor som ligger överallt.
Carpe Diem !

Det förlösande samtalet.

Att prata är nåt som är så självklart att göra för oss människor.
Men många tycker inte om att samtala, av olika anledningar ofta blygsel.
Andra kan inte pga sjukdom.
Jag har hela min uppväxt varit väldigt blyg, detta har hindrat mig i mycket,
tex i nåt så viktigt som skolan..jag kunde ofta svaren på frågor läraren ställde,
men Vågade inte!
Detta, min blygsel, är nåt som nu försvunnit, jag försöker tänka När den försvann..
det finns inte nåt speciellt år eller tillfälle, utan undan för undan har jag blivit modigare och Vågat höras.
Nu har jag inga problem med det alls.
Nu får jag istället höra av barnen att jag pratar för Mycket,
tänk va lustigt det kan vara..
eller inte..
för det är som att allt jag haft att säga nu kommer ut fast med andra ord.
Om man bär på något, är oroad för något så är det underbart att få dela det med någon..
man mår faktiskt bättre efteråt.
Jag har haft en hel del jobbiga perioder/kriser i mitt liv,
och när man är mitt i det så kan man ej se klart..då är man så infekterad av all skit
men det är skulle jag vilja säga så att det som inte dödar en, blir man starkare av.
Låter klychigt (stavfel?) men väldigt sant...
Ibland tänker jag att jag är här på jorden för att lära mig..inför nästa nivå,
det är som ett spel.
Låter säkert helflummigt för många..
men dom som tänker så kanske inte ens är mottagliga för ett sådant tankesätt.
Eller så är det jag som är galen -haha!
Nä skämt åsido, jag anser mig faktisk vara en väl balanserad kvinna i mina bästa år
med stor empati, nära till skratt och även gråt (vilket är jobbigt ibland),
tårarna spänner bakom ögonen när det är skolavslutning och barnen sjunger.
Jag har bara fått en väldigt tung ryggsäck.
Jag är nu singel och trivs med det, det finns inte plats för en man i mitt liv,
men visst saknar jag tvåsamheten..nån att vakna och somna med, nån som håller om en ibland,
nån att laga middag med, nån att prata om tv-programmen och världsproblemen med,
nån att gnälla på ang toalocket -nä..det är väldigt skönt att slippa!
Men den tiden kommer, det är jag övertygad om!
Om ungefär 10 år skulle passa mig perfekt.
Då har jag varit mamma klart..barnen har el ska flytta hemifrån.
Jag känner inte för att släppa in en man i min nuvarande situation med 4 barn mellan 6-16år.
Carpe Diem

Bella snart 7 månader.

Snart blir Bella 7 månader och hon har ej löpt än...men det kommer, jag vet!
Jag tror det händer i Februari.
Ville bara informera lite;)
Carpe Diem

Årets första förkylning.

Så har det blivit nytt år och jag har fått årets första förkylning (eller vad det är).
Trött och svag i kroppen, blir yr, har ingen lust för nåt, nästan ingen aptit, konstig i halsen/luftrörren,
nyser då och då och är täppt ibland...
alltså ingen dunderförkylning men jobbigt med detta halvdana och att kroppsligt känna sig svag.
Har haft detta nästan 2 veckor, men det känns värre nu.
Har hellre en riktig förkylning 1 vecka än detta velande i flera veckor.
Så..nu har jag beklagat mig lite;)
Carpe Diem

RSS 2.0