Livet med valp - mellan hopp och förtvivlan.

Livet med en valp är intensivt, men härligt,
och man får många skratt.
Valpar är underbara att se på både när dom upptäcker saker, leker och sover.

Jag älskar verkligen hundar och katter (och hade 3 katter innan vovven)
men idag kom ångesten...orkar jag detta?
(det är ändå jag som har huvudansvaret som vuxen).
Suck.
Jag vill ju så gärna och jag vet att det är en intensiv period
med en valp och att få den rumsren, (har haft hund förut)
men som sagt idag kom ångesten....
orkar och Vill jag gå ut med hunden i ur och skur, tidig morgon och sen kväll,
ja jag vet det låter skit-konstigt att fundera över detta nu, när valpen är här,
och jag lovar att jag har funderat på det innan lääänge! hit å dit.

Som sagt, har haft hund förut så jag vet hur det är och vad jag ger mig in på,
(fast det kanske inte låter så)
men då var det bara hunden och jag..hade inga barn då,
nu är det jag, 4 barn, 3 katter och en valp, men 2 av barnen är stora nog att hjälpa till,
och detta (en hund) är min 14 åriga dotters högsta önskan och jag vill göra det för henne.
Man vill göra det man kan för sina barn, och det är mycket andra kan göra för sina barn
som jag av olika anledningar ej kan göra.

Känns lite bättre nu.
Jag tänker såhär..vänta nu, detta med valpstadiet är övergående...det är intensivt nu..ok!
Skulle detta kännas helt galet så kan jag sälja henne -men det är inget jag vill!
Men det blev liksom min "räddande tanke" när ångesten kom.

Jag har plöjt igenom mina hundböcker, har ett gäng..
och sen förra veckan (så lägligt) kör Expressen en drajv med 8 böcker "hundskolan",
ny bok varje Tisdag.
Förra veckan kom denförsta "att ha hund".
Jag har idag köpt den andra boken "valpskolan", ska läsa den nu.


Carpe Diem

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0