*** En mammas tankar ***

Vad hoppas jag på av 2013 då...jo:

 

Att min son går ut preparand med betyg i samtliga ämnen, samt kommer in på

önskat gymnasieval och att det blir "rätt" för honom, han är värd positiva skolår nu!

 

Att min stora dotter går ut 1året på gymnasiet med betyg i alla ämnen,

samt att hennes nuvarande relation inte tar slut så hon blir ledsen.

 

Att min mellandotter går ut 6an med betyg i alla ämnen och att hon efter skolbyte till hösten

(skolan hon går i nu går bara till 6an) blir nöjd med sitt skolval, vi har 2 skolor vi väljer mellan.

 

Att min yngsta dotter också byter skola till Hösten -13 då hon börjar 3an,

(hon går i samma som mellandottern nu), för i 4an (Hösten 2014) kan man välja profil

och hon borde få börja teater/musik då det skulle passa henne som handen i handsken,

och det skulle underlätta om hon redan börjat på den nya skolan så hon byggt upp kompisrelationer,

känner till miljön och lärarna, (nuvarande skola har ej profilklasser), 

men för att det ska ske så måste pappan hennes vilja det och han är bara emot allt jag säger/vill,

han ska ju jävlas med mig.

Bättre/lättare för mig att ha barnen i samma skola. 

 

Att min mamma avsäger sig sina åtagnden i föreningen där hon slavar utan uppskattning,

samt att hon kan flytta till lgh i närheten av där jag bor, lösa sitt lån vilket skulle befria henne

och få henne att må bättre..samt att vi kunde umgås mer..man vet aldrig hur länge man lever!

 

Sen är det jag också...vad vill jag då...

jo jag hoppas att jag ej får ondare i kroppen, att jag kommer att må bättre än jag gjort 2012

och de senaste 6 åren, att jag kan känna ett lugn, har varit ekonomiskt stressad

då jag de senaste åren bara mått sämre..-vad ska det bli av mig?? (som Laleh sjunger),

och OM jag ej ska få må bättre, ha ork/kraft slippa värken mm så jag kan känna glädje i livet

och vara en behagligare och gladare mamma, ja då vill jag få sjukersättning =sjukpensionär,

men det är inget man egentligen vill!

Men den psykiska ekonomiska stress jag lever under nu är vidrig och nedbrytande!

 

Jag vill få må bra, ha mamma boende i samma område som jag, resa med mina barn,

kunna köpa det vi behöver, kunna gå på nånkonsert/opera/teater då och då..och känna glädje!

 

Det var lite av mina tankar, men usch så negativt det känns...but it is the truth.

 

 

Sköt om er / Carpe Diem