Att ha ont, men inget är fel...eller är det?
Att ha ont i kroppen syns inte.
Att ha krämpor som bara tilltar, ingen ser den, men dom finns.
Att gå till läkare när man har så många olika krämpor så man inte orkar en dag till i ovisshet.
Att ta en mängd prover, men allt ser bra ut förutom B12 brist som man fått medicin mot tidigare.
Att ha ont i kroppen utan att få gehör från läkarvetenskapen gör ont, ont i själen.
Att ha ont i själen kan också ge kroppsliga besvär.
Att ha ont i kroppen men ej bli tagen på allvar gör en ledsen och orolig.
Att ha ont men ej få hjälp annat än lugnande, som jag ej vill ha...gör en arg, men svag.
Att få lugnande hjälper inte en värkande kropp, en värkande kropp behöver hjälp, innan det är försent.
Att va mamma till 4 barn och ha ont i kroppen gör en rädd, vad händer med barnen om jag dör?
(barn med 2 olika pappor, pappor som hatar varann så barnen/syskonen kommer aldrig få ses, om jag dör)
Att va mamma med värkande kropp är ingen bra kombination.
Att ha ont tar på krafterna, och på orken.
Att va mamma men inte orka det jag som 43åring borde orka känns skit!
Carpe Diem
Kommentarer
Trackback
