Filmen "Sebbe" -se den om ni inte redan gjort det!
Igår kväll såg jag äntligen filmen "Sebbe",
jag har velat se den länge.
Det är en svensk film som spelades in 2009, premiärdatum var den 12/3-2010.
Filmen är 83min.
Filmen handlar om den svenska killen Sebbe som är 14år när filmen börjar, han fyller 15år.
Sebbe bor med sin mamma som inte mår riktigt bra, men gör så gott hon kan, på sitt sätt.
Sebbe är mobbad i skolan, men ingen vet om det, inte ens läraren märker/eller vill inte se? det.
Mamman arbetar natt med att dela ut morgontidningar och sover på dagarna,
Sebbe och mamman har en dålig kommunikation, en dålig kontakt.
Jag tycker filmen var väldigt gripande och bra, jag grät stundtals, men slutet var lite "luddigt",
man får själv tolka vad som hände, personligen gillar jag inte sådana filmer,
jag vill ha filmer med ett tydligt slut: såhär blev det/så gick det sen.
Men jag kan verkligen rekomendera filmen.
Såhär presenterade svenska filminstitutet filmen:
Silvertejp, elkablar, avtryckare, sprängmedel.
Sebbe planerade aldrig att bygga en bomb. Det bara blev så.
Sebbe är 15 år och bor med sin mamma i en lägenhet som är alldeles för trång.
Han gör sitt bästa. Han slår aldrig tillbaka. Sebbe älskar sin mamma för att han inte kan annat.
På skroten lever drömmen, och i Sebbes händer får döda ting nytt liv.
Här har han kraft att skapa. Här är han fri – men ensam. Hans utanförskap växer i takt med att hans värld krymper, tills han en dag står helt isolerad utan någon annan än sin mamma. Och när hon sviker, sviktar allt.
Carpe Diem
jag har velat se den länge.
Det är en svensk film som spelades in 2009, premiärdatum var den 12/3-2010.
Filmen är 83min.
Filmen handlar om den svenska killen Sebbe som är 14år när filmen börjar, han fyller 15år.
Sebbe bor med sin mamma som inte mår riktigt bra, men gör så gott hon kan, på sitt sätt.
Sebbe är mobbad i skolan, men ingen vet om det, inte ens läraren märker/eller vill inte se? det.
Mamman arbetar natt med att dela ut morgontidningar och sover på dagarna,
Sebbe och mamman har en dålig kommunikation, en dålig kontakt.
Jag tycker filmen var väldigt gripande och bra, jag grät stundtals, men slutet var lite "luddigt",
man får själv tolka vad som hände, personligen gillar jag inte sådana filmer,
jag vill ha filmer med ett tydligt slut: såhär blev det/så gick det sen.
Men jag kan verkligen rekomendera filmen.
Såhär presenterade svenska filminstitutet filmen:
Silvertejp, elkablar, avtryckare, sprängmedel.
Sebbe planerade aldrig att bygga en bomb. Det bara blev så.
Sebbe är 15 år och bor med sin mamma i en lägenhet som är alldeles för trång.
Han gör sitt bästa. Han slår aldrig tillbaka. Sebbe älskar sin mamma för att han inte kan annat.
På skroten lever drömmen, och i Sebbes händer får döda ting nytt liv.
Här har han kraft att skapa. Här är han fri – men ensam. Hans utanförskap växer i takt med att hans värld krymper, tills han en dag står helt isolerad utan någon annan än sin mamma. Och när hon sviker, sviktar allt.
Carpe Diem
Kommentarer
Trackback
