Skoltrubbel - ju fler kockar....
Jag blir så trött...
Mitt liv har varit kantat av problem, motgångar, sjukdom och tjafsiga karlar.
Jag har också fått 4 barn,
och tack gode gud så har graviditeterna och förlossningarna gått bra!
Men det gör ont i ett mamma-hjärta när ens barn mår dåligt och har det besvärligt.
Så är fallet för min son, men han mår nog rätt ok nu,
har vuxit till sig liksom, men han har haft det tufft i sitt 16åriga liv.
En pappa som inte är som en far borde vara.
Pappan "känner" inte något av sina barn.
Han lyssnar inte på dem och är inte intresserad av att veta vad sina barn gillar.
Om barnen säger vad dom tycker om något eller att dom gillar något,
så får dom hela tiden höra att det är skit eller att dom tycker fel,
för att pappan inte tycker likadant.
Sonen har varit mobbad i flera år men skolan har inte tagit något ansvar i det utan
försöker få det till att sonen inte kan gå i en vanlig klass, att han kanske har en diagnos
och ska utredas för det.
Skulle jag som mamma inte känna mina barn som jag levt med sedan
de var nyfödda, skulle jag inte märka om något ej stog "rätt till"?!
Det har varit otaliga möten ang sonen, men ingen av dem har varit
intresserad av eller ens tänkt tanken att han kanske inte mår bra!
Är man utsatt för mobbing så mår man inte bra.
Då vill man inte gå till skolan och därför stannar man hemma, för att så fort man
visar sig i el utanför skolan så blir man hackad på, retad, utstött (listan kan göras lång).
Jag tycker inte det är någon konstig reaktion.
Men denna reaktion har inte all denna utbildade skolpersonal förstått!
Det är lärare, kuratorer, rektorer, psykologer, behandlare mm som inte tar på
allvar att killen är kränkt och att hans sätt att markera att säga stopp är att inte gå dit!
Sonen har haft ont i magen och varit alldeles svag av hur han blivit behandlad.
Stress ger kroppsliga besvär som gör att man mår dåligt och man blir sjuk!
Hade han varit vuxen och arbetat hade han blivit sjukskriven,
men det kan ju inte en skolelev bli.
Jag (eller faktiskt vi båda föräldrar) har blivit anmälda av soc flera gånger för
"att vi inte har förmått sonen att ta sig till skolan", som det så fint heter i deras anmälan.
Det har varit ett enda moment 22.
Jag har tyckt att sonen har behövt träffa en utomstående psykolog
(inte skolans psykolog)
för alla inom skolan håller varann bakom ryggen.
Jag har blivit så fult behandlad av en kurator på skolan som hade samtal
med sonen och hon tyckte att även jag behöva få samtal hos henne...
sen yttrar hon sånt jag sagt i förtroende i en utredning.
Har dom inte tystnadsplikt slår det mig nu...
får hon i en utredning yttra sånt som vi pratat om i förtroende?
Jag blir så ledsen och frustrerad, men ingen har lyssnat på mig.
Det pappan säger, dom få gånger han varit på möten, lyssnar man däremot på.
Fast pappan och sonen har en usel relation, för att sonen mått dåligt av att
träffa sin pappa, för att pappan hotat och kränkt sin son under flera år.
Pappan baktalar både mig och sonens mormor, mormor som verkligen ställt upp för sina
barnbarn och även hjälpt fd svärsonen med att passa barnen när det varit hans barnvecka.
Han har alltså samtidigt snackat skit om henne till höger och vänster
samtidigt som han ringt barnens mormor för att han behövt barnvakt.
Inte så särskilt snyggt!
Det var jag som kontaktade läraren i skolan om mobbingen,
läraren var väldigt flat och oengagerad och tog ej tag i situationen.
Då kontaktade jag alla föräldrar i klassen med ett mail om situationen i klassen,
Jag mailade tillslut rektor och undrade vad skolan skulle göra...
då fanns det ett anti-mobbing team..
det gick ut på att skolkuratorn och skolsköterskan pratade med eleverna i klassen,
sen hoppades man att det skulle räcka.
Jag fick efter mitt föräldramail respons från några föräldrar att
dom var tacksamma för att få informationen och dom var upprörda.
Hur som helst...
Nu har sonen slutat grunskolan och pga sina obefintliga betyg ´
(för att han inte fått rätt hjälp i rätt tid)
kunde han bara söka IV =individuell inriktning.
Nu har det också krånglat...
först inget besked från gymnasieintagningen, fast jag vet andra som fått besked
Sen kom 2 olika besked ett där han får plats på sökt studieväg och ett där han ej får plats,
efter frustrerande mail till olika personer får vi reda på att han får plats på det han sökt.
Suck...äntligen!
Då återstår bara att få brev får skolan ang terminsstart,
Brevet kommer och i brevet ser vi en helt annan skoladress än den vi sökt...
då visar det sig att skolan flyttat.
Men det visste tydligen ingen om, och hemsidan är inte uppdaterad heller.
-Skandal tycker jag!
Nu har jag skickat ett upprört mail till berörda i denna soppa och väntar svar.
Carpe Diem
Mitt liv har varit kantat av problem, motgångar, sjukdom och tjafsiga karlar.
Jag har också fått 4 barn,
och tack gode gud så har graviditeterna och förlossningarna gått bra!
Men det gör ont i ett mamma-hjärta när ens barn mår dåligt och har det besvärligt.
Så är fallet för min son, men han mår nog rätt ok nu,
har vuxit till sig liksom, men han har haft det tufft i sitt 16åriga liv.
En pappa som inte är som en far borde vara.
Pappan "känner" inte något av sina barn.
Han lyssnar inte på dem och är inte intresserad av att veta vad sina barn gillar.
Om barnen säger vad dom tycker om något eller att dom gillar något,
så får dom hela tiden höra att det är skit eller att dom tycker fel,
för att pappan inte tycker likadant.
Sonen har varit mobbad i flera år men skolan har inte tagit något ansvar i det utan
försöker få det till att sonen inte kan gå i en vanlig klass, att han kanske har en diagnos
och ska utredas för det.
Skulle jag som mamma inte känna mina barn som jag levt med sedan
de var nyfödda, skulle jag inte märka om något ej stog "rätt till"?!
Det har varit otaliga möten ang sonen, men ingen av dem har varit
intresserad av eller ens tänkt tanken att han kanske inte mår bra!
Är man utsatt för mobbing så mår man inte bra.
Då vill man inte gå till skolan och därför stannar man hemma, för att så fort man
visar sig i el utanför skolan så blir man hackad på, retad, utstött (listan kan göras lång).
Jag tycker inte det är någon konstig reaktion.
Men denna reaktion har inte all denna utbildade skolpersonal förstått!
Det är lärare, kuratorer, rektorer, psykologer, behandlare mm som inte tar på
allvar att killen är kränkt och att hans sätt att markera att säga stopp är att inte gå dit!
Sonen har haft ont i magen och varit alldeles svag av hur han blivit behandlad.
Stress ger kroppsliga besvär som gör att man mår dåligt och man blir sjuk!
Hade han varit vuxen och arbetat hade han blivit sjukskriven,
men det kan ju inte en skolelev bli.
Jag (eller faktiskt vi båda föräldrar) har blivit anmälda av soc flera gånger för
"att vi inte har förmått sonen att ta sig till skolan", som det så fint heter i deras anmälan.
Det har varit ett enda moment 22.
Jag har tyckt att sonen har behövt träffa en utomstående psykolog
(inte skolans psykolog)
för alla inom skolan håller varann bakom ryggen.
Jag har blivit så fult behandlad av en kurator på skolan som hade samtal
med sonen och hon tyckte att även jag behöva få samtal hos henne...
sen yttrar hon sånt jag sagt i förtroende i en utredning.
Har dom inte tystnadsplikt slår det mig nu...
får hon i en utredning yttra sånt som vi pratat om i förtroende?
Jag blir så ledsen och frustrerad, men ingen har lyssnat på mig.
Det pappan säger, dom få gånger han varit på möten, lyssnar man däremot på.
Fast pappan och sonen har en usel relation, för att sonen mått dåligt av att
träffa sin pappa, för att pappan hotat och kränkt sin son under flera år.
Pappan baktalar både mig och sonens mormor, mormor som verkligen ställt upp för sina
barnbarn och även hjälpt fd svärsonen med att passa barnen när det varit hans barnvecka.
Han har alltså samtidigt snackat skit om henne till höger och vänster
samtidigt som han ringt barnens mormor för att han behövt barnvakt.
Inte så särskilt snyggt!
Det var jag som kontaktade läraren i skolan om mobbingen,
läraren var väldigt flat och oengagerad och tog ej tag i situationen.
Då kontaktade jag alla föräldrar i klassen med ett mail om situationen i klassen,
Jag mailade tillslut rektor och undrade vad skolan skulle göra...
då fanns det ett anti-mobbing team..
det gick ut på att skolkuratorn och skolsköterskan pratade med eleverna i klassen,
sen hoppades man att det skulle räcka.
Jag fick efter mitt föräldramail respons från några föräldrar att
dom var tacksamma för att få informationen och dom var upprörda.
Hur som helst...
Nu har sonen slutat grunskolan och pga sina obefintliga betyg ´
(för att han inte fått rätt hjälp i rätt tid)
kunde han bara söka IV =individuell inriktning.
Nu har det också krånglat...
först inget besked från gymnasieintagningen, fast jag vet andra som fått besked
Sen kom 2 olika besked ett där han får plats på sökt studieväg och ett där han ej får plats,
efter frustrerande mail till olika personer får vi reda på att han får plats på det han sökt.
Suck...äntligen!
Då återstår bara att få brev får skolan ang terminsstart,
Brevet kommer och i brevet ser vi en helt annan skoladress än den vi sökt...
då visar det sig att skolan flyttat.
Men det visste tydligen ingen om, och hemsidan är inte uppdaterad heller.
-Skandal tycker jag!
Nu har jag skickat ett upprört mail till berörda i denna soppa och väntar svar.
Carpe Diem
Kommentarer
Trackback
