Borde blogga mer...
Ibland när jag t ex hänger tvätt så kommer jag på nåt blogg-bart,
men då har jag ju ingen penna i handen, men så tänker jag att detta
(tankarna) kommer jag ihåg...eller hur!!
Sen har jag ett liv med 4 barn i olika åldrar som låter (stör när man tänker)
och tar ens tid..+ hushållsarbete...så tiden...min egen alltså är knapp.
Så har det varit måååånga gånger nu...
Återkommer snart...om jag får tid och minns vad jag ska skriva.
Hejsan!
Vi har ju levt ihop i 6 år jag och min sambo nu. Eftersom vi har regler och struktur hos oss, så vill inte sambons son vara hos oss. Hos mamma får han göra som han vill. Har själv 2 tonåringar och dom beter sig inte lika illa åt som sambons son gör. Kanske beror det på att jag och min exman kan kommunicera med varandra utan att bli arga på varandra och kalla varandra fula ord. Vad vet jag?
Men som sagt var sambon får själv ta kontakt med sonen och bestämma någon dag å träffas. Men jag tycker det är skönt så länge han inte är här. Alla barnen mår bättre av lugnet. När han var skrek han hela tiden, alla blev irriterade på varandra.
Han har ADHD! Regler finns det inga hos mamman, det ska daltas och särbehandlas med denna grabb och så har det alltid varit. Som sagt jag känner barnen sen innan och deras mamma, så jag vet tyvärr hur hon är. Som sagt så tänker inte jag bjuda till så mycket mer än vad jag har gjort, det var mig han gav sig på och enligt mamman får jag skylla mig själv, då kan hon gått ha sonen hos sig. Tyvärr har ju inte min sambo och hans son någon bra relation från början utan det jag som har hållit ihop familjen, men jag orkar inte längre nu, eftersom det är jag som får ta smällarna.
Så nä du, mina barn har blivit uppfostrade till å ta hänsyn och att inte gå till handgripligheter. Mina barn står bakom mig, så vi är enad front tyvärr efter det som har hänt, så är dom rädd om sin mamma.
