Ont, det gör ont, men det går..(måste gå).
Ja så har man fått ischias nu också, det slår till då och då och gör så ont,
men det värsta är att jag blir så arg över att ej kunna röra mig som jag brukar,
och jag är inte precis den som sitter still...det kan man ej med 4 barn.
Börjar väl bli en sån där "svb-kärring"..(svid, värk och bränn) ...
Hörde ordet i ett program (typ Kalla Fakta) för några år sen, det var vad
vissa manliga läkare kallade kvinnor som har olika sorters återkommande värk.
Säga vad man vill om ordet...jag tycker ej om det...men det kanske sammanfattar
känslan/upplevelsen, men då kan vi få kallas kvinnor istället..Tack!
Jag har under livets gång och genom erfarenheter, lärt mig att man kan få olika
sorters kroppsliga besvär av ..hur ska jag säga..för mycket "negativa"
upplevelser. Och det har jag drabbats av..hjärtklappning/ont i hjärtat, yrsel mm...
men det är väl så att kroppen säger ifrån till slut.
Att gå igenom en skilsmässa (som jag gör nu för andra gången) är en jobbig
och långdragen process (om man har barn) och sen när skilsmässan är klar
så tar det flera år att hitta sig själv igen..eller sitt nya jag.
Så ska jag ge andra ett råd..så är det var rädda om er, lyssna på er kropp,
jobba ej ihjäl er, och stanna ej kvar i en slitsam/negativ relation...
för så lång tid som det tar att hamna i en den (man kämpar på och försöker)...
lika lång tid tar det att komma ur den...och sen ska man börja sitt nya liv...
och det är kämpigt, många tankar, mycket gråt, gjorde jag rätt?
-man kanske har känslor kvar för personen...fast man inser att om inte båda
kämpar så går det heller aldrig att fortsätta.
Just nu är jag lite nedstämd...men kram på er.
Kära du !
Jag har också i perioder hört just det dumma uttrycket svb kärring. Jag har efter många års smärta noggranna undersökningar och 4 års sjukskrivn fått diagnosen fibromyalgi. En diagnos som en del husläkare fortf i dag rynkar på näsan åt, trots flera års forskningar och bra metoder att fastställa diagnosen. Och visst är det så att kropp och själ hör ihop ...ABSOLUT
när det gör ont i själen gör det defenetivt ont i kroppen också.
Att gå igenom ett skilsmässa måste göra mycket ont kan jag tänka mig...men du försök att vara snäll mot dig själv, vila i tanken att du är värdefull att du betyder mycket för dina medmänniskor och du duger så bra som du är...stor kram...ps: vädret idag gör ju inte mycket för att hjälpa oss värkmänniksor heller...
Jag har också gott igenom en skiljsmässa, även om det är några år sedan så kommer jag ihåg hur man kände. Man var smått förvirrad, kändes lite som om man levde utanför sin kropp, vem är jag och vilken roll ska jag ha???
Men idag har jag och mina döttrar det bra, vi har ingen ny man ivårt liv utan efter ett misslyckat försök efter skiljsmässan så har jag fattat beslutet att leva utan man och komplicerade relationer så länge barnen bor hemma (dem är 11 & 18). Jag är nöjd med mitt beslut, det funkar för oss.
Hoppas du hittar din roll och ett sätt för dig och din familj att leva...
Hej där
intressant läsning..har åxå gått igenom två skilsmässor, det är fruktansvärt tungt, det tar massvis med tid och energi..men så småningom så lättar det, man kommer på vem man är och hur man funkar! Bit ihop, du har mycket att ge och mycket att kämpa för!
