*** En mammas tankar ***

Jag har haft smärtor i bröstet i flera dar nu och ska till läkaren idag.
Känns både bra och otäckt...(läkarbesöket alltså).



Nu lägger jag ut delar av mitt liv här, men annars är det svårt att förstå.

Jag har en jobbig situation privat och känner mig utbränd.
Är ensam med 4 barn i vardagen, och det är tufft ibland.

Jag är arbetslös och har usel ekonomi = pressande.

Har gått igenom en separation sommaren -06..och är nyskild sen i april -07,
men eftersom pappan till min minsta ej lever som man bör när man har barn,
så har vi en vårdnads och umgängesutredning ang henne.
-detta tar på krafterna. 

Mina andra 3 barns pappa beteer sig på ett sätt så att barnen ej vill vara där
varannan helg som är det som gäller nu.
Sonen (13år) har varit mobbad och går nu inte till skolan..detta påverkar hela familjen.  
Pappan stöttar varken mig el sonen i detta med skolproblemen, utan skyller allt på mig.
-jäkligt trist, han är pappa!

Vilka idioter till män (dom är ej värda att kallas män) man levt med.
Men hur folk ska "bli" vet man ju ej ibörjan.. man får ju ingen handbok direkt -hade varit bra.

Vad ska mina 3 döttrar tycka om män...?
I deras närhet finns ingen man som är som en man/pappa ska vara...-sjukt!



Och sen allt man läser om killars våld och slagsmål och våldtäkter, män som
gravt misshandlar sina barn, som ju stått att läsa i tidningarna nu en hel del..
Och all misshandel både fysisk och psykisk av kvinnor som sker..
så kvinnor och barn måste fly och söka skyddat boende.
Alla idioter (män) som slår ner och rånar folk för pengar, mobiler mm.
Vi matas ju dagligen om vidriga händeler via media.


Ja detta är mitt lilla helvete just nu.. vet att många har liknande problem, tyvärr.
Men hur länge ska man orka?? Jag är bara människa.
Har ingen lust för nåt längre...bara väntar på ljuset....våren och sommaren.

* Kram så-länge *