Nallefika och middag med mamma.
Fast inte helt kul för min minsta ska till sin pappa
och att vara utan ett av sina barn är att vara lite "halv".
Vet ej vad vi ska äta idag, än..men det ordnar sig.
Igår var mamma/mormor hos oss, vi var i ena dotterns skola
för det var "nallefika", vilket innebär att barnen bakat och
man får köpa fika för några kronor. Sen lagade vi middag tillsammans,
det är alltid så trevligt, vi gjorde köttfärssås och spaghetti, enkelt och gott!
Åh vad jag är glad som har den mamma jag har!
Hon ställer alltid upp i alla lägen och är mån om de sina.
Jag försöker vara likadan.
*** Carpe diem ***
Varför har småbarn napp i tid och otid?
Varför ser man barn med napp i mun dygnet runt?
Allt i från nyfödda till barn på flera år.
Det är ju inte bra för tänderna med napp.
Är vi i dagens samhälle så bekväma så vi sätter in en napp
i mun på barnet så vi slipper höra barnet låta?
Eller är det så att nappar säljs, och då köper man som
blivande/nybliven förälder allt som säljs till sina små?
Jag vet att vissa bebisar har ett stort sugbehov (har själv haft såna barn)
men kan man inte ge lite mer av sig själv, jag menar mammas närhet
och bröstet är det bästa för en bebis, varför vill man inte ge det?
det är ju så enkelt och så slipper man hålla reda på dessa nappar som hamnar
överallt och som helst ska steriliseras innan man sätter den i barnets mun igen.
Det är intensivt att ha en bebis, man har ingen egen tid dom första månaderna,
men har dagens mammor blivit så självupptagna så dom ej orkar vara mamma?
Det är endast några år av ens liv som man har småbarn, tiden går vääääligt fort.
Att ha napp när man ska sova är helt ok, men alldeles för ofta ser man barn
som t ex i lekparker springer runt och leker med en napp i mun. Helgalet tycker jag.
Då har ju nappen blivit en drog.
- Carpe diem -
Om jag skulle dö snart...
Kanske låter deppigt, men tanken finns hos mig ofta.
Jag vill få leva många år till så jag får vara med när mina barn växer upp,
så dom har sin mamma i livet.
Tänk att förlora en förälder som barn -hemskt!
Men det är så mycket jag vill hinna med i livet för mina barns skull.
Så mycket jag vill kunna ge mina barn både i erfarenheter och i ting.
Jag har en situation som gör att jag inte kan bekosta något mer än det viktigaste,
därför känner jag en stress och får dåligt samvete över allt jag ej kan ge mina barn.
Jag vill:
Åka flygplan med ALLA mina barn, endast 2 av mina 4 barn har varit med om det,
och en av dem utan att jag var med, jag har alltså bara rest med 1 av mina barn,
och det var 2001, för snart 9år sen.
Jag vill sitta på en solig strand med mina barn, bada i ett varmt hav,
strosa på en strand där sanden är så varm så man nästan bränner sig.
Jag vill se mina barn bli färdiga vuxna, med allt vad det innebär.
Jag kan bli både mormor och farmor och vill självklart
vara med om det och vara ett stöd då för mina barn.
Och jag ska inte tala om "hur man ska göra" och lägga mig i!
Jag vill få vara den viktiga person för mina barn som man som förälder är
i vardagen med sina barn, när man lever i en familj.
Jag vill ha hund en gång till i livet.
Och rasen Cavalier king charles spaniel skulle passa mig bra, en tik.
Jag skulle vilja ta Mc-kort och ha en snygg motorcykel,
-men det kommer aldrig hända.
Jag önskar en väldans massa mer, men det tar jag inte upp här,
för vissa saker är inte så snälla.
- Carpe diem -
Tidspressen vi valt att leva i.
På jobbet ska man vara en viss tid, i skolan likaså.
Innan man kan sätta sig i bilen eller hoppa på bussen, t- bana el pendeln
så ska vi som har barn lämna dem på dagis eller hos dagmamman
(finns dagmammor kvar föresten?) eller i skolan.
Sen lunchar man en viss tid.
Slutar jobbet/skolan en viss tid och då börjar jakten igen, jakten på att
fortast möjligt ta sig hem, nej vänta barnen ska hämtas, vårt dagis stänger kl.17.
Denna tid är inget problem för mig, men jag vet andra som jäktar som bara den för
att hinna till dagis innan kl.17, personalen blir väldigt irriterad om man är 5min sen.
-Borde inte dagistiderna anpassas efter föräldrarnas behov, inte tvärtom!
Har varit många problem på vårt dagis, så jag är mkt glad att dottern snart börjar i 6års.
Det ska handlas, lagas mat och läxor ska göras.
Tvättstugans bokade tid ska passar (för de som ej har egen maskin hemma).
Sen ska man hinna göra klart allt hemma-fixet tills Tv-programmen man vill se börjar.
-Tv-program som man oftast missar början på.
Klockan går, man somnar i soffan, vaknar och blir förbannad på sig själv för att man
ej går och lägger sig ordentligt istället, man är ju trött.
Sen en ny dag och cirkusen börjar om igen.
För att inte tala om alla andra aktiviteter folk skaffar sig.
Om inte sommarhuset ska målas om, taket och trappan ska fixas så ska man
renovera lgh eller villan så den ser ut som i alla glossiga magasin.
Man ska åka på skidresa för det gör "alla" och man ska åka till solen minst 2ggr/år.
Först på vintern för att "det är så mörkt och trååååkigt i Sverige då",
och sen ska man åka på sommaren också för "det är ju ingen sommar i Sverige".
Låter kanske som att jag är avundsjuk, men det är jag faktiskt inte.
"jag har det bäst här under min korkek där jag kan lukta på blommorna"
-Tjuren Ferdinand.
Träning, javisst men varför så tidigt?
Men jag undrar varför i hela världen träningen en Lördag el Söndag börjar kl.9,00?
Har folk inget liv, vill folk inte ta det lugn och känna att det är helg
och tillåtet att sova ut och ha en lugn morgon?
Jag har ett stort behov av det.
Som ensam med 4 barn orkar inte jag detta tempo, och det har jag såklart dåligt samvete för.
Det är skönt och tror jag viktigt att ha lugna dagar utan en massa tider att passa.
Varför kan inte träningarna vara på em så man kan ha en lugn morgon,
det tror jag alla skulle vinna på.
Släpp alla aktivitets-måsten, ta det lite lugnt!
Eller är det så att barnen får de "sämsta" träningstiderna?
Självklart är det bra att röra sig, men det får inte bli en stress i det.
Många föräldrar verkar dessutom tävla i att ha mest aktiviteter för sina barn,
det är som att dom tror dom är duktiga och perfekta föräldrar då.
Jag har hört flera barn som 3ggr/v har aktiviteter efter skolan, är det vetttigt?
Låt barnen bara få vara, låt barnen få ta det lugnt och kanske t o m ha lite tråkigt.
Jag lovar det är inte farligt!
