*** En mammas tankar ***

Hej,

Ja nu har jag en egen säng..har sovit i en 3sits soffa i 1år.
Det är inte bra i längden...-såklart.

Jag börjar vändja mig, men första natten vaknade jag flera gånger.
Det är en stor omställning att sova i en säng..den blev så hög också.
Soffan jag sov i var 44cm hög..sängen jag har nu är 60cm hög...det är skillnad!

En soffa är heller inte så bred..ca 45cm..så det är trångt..(men man vänjer sig).
Nu har jag en vanlig 90cm bred säng och det känns som lyx!
Det är ju dubbelt så stort.

Min minsta kommer ibland till mig på natten, men då blir det trångt på 45cm!
Kan ju säga att jag är smal..men ändå.
VI har sovit skavfötters, och det är ju mysigt..
det måste man ju kunna få göra med sina barn om dom vill det.

Hon är hos sin pappa nu men kommer till mig på Lördag
och kommer bli sååå glad. Äntligen kan hon sova hos mig!
Ska bli mysigt.

Kram...

Jag brukar kolla programmet lyxfällan..men jag måste säga
att en del människor verkar vara helt blåsta el totalt utan ansvar.

Jag har en situation där jag är i ekonomiskt underläge, men jag skyller inte
på någon och tar faktiskt ansvar för att först och främst se till att räkningar
betalas och att vi har mat på bordet, sen är det inte mycket kvar..
och det är tungt..tungt när man har ansvar för 4 barn.

4 barn som också vill få det som kompisar får
-nu kan man inte få allt nytt som kommer, jag själv fick inte
det när jag växte upp och har ej lidit för det, bortskämda ungar
är det värsta jag vet..men det är ju faktiskt föräldrarnas fel.

Men jag mår dåligt över att ej kunna få ge mina barn erfarenheter...
t ex genom resor..resor är mycket utvecklande för barn.
Bara 1 av  min barn har rest utomlands och det var för 8år sen.
Men såhär ser min..eller vår situation ut nu.

En del säger att pengar blir man ej lycklig av....
Bull shit säger jag!

Jag skulle kunna ordna upp mitt liv med pengar...

Man kan skaffa, hyra, köpa bostad, sommarhus med pengar..
Man kan resa med pengar -miljöombyte är viktigt och positivt.
Man kan äta sig mätt..och mer än så!
Man blir glad och på bättre humör av pengar..
-tänk bara att kunna  köpa nåt man verkligen vill ha,
det blir man ju glad av och då mår man bra (eller bättre).

Detta var bara någa av punkterna som jag spontant kom på.

Jag har flera skulder, några av dom betalar jag av på
(andra växer tyvärr för att jag ej har "råd" med dom nu),
en blev klar förra månaden, en annan blir klar efter sommaren.
Sakta men säkert....


Sköt om er.

Kan ju säga att min säng ej är monterad än...GRR!
Jag har helt enkelt ej haft ork eller tid, det har varit så mycket möten
(mitt liv består av möten) den senaste veckan.

Men imorgon ska det rensas hemma, det ska kastas grejer!

Jag sover ju rätt bra i soffan...el bra och bra, men man vänjer sig.

Är också lite rädd att min lill-katt ska kissa i min nya säng..
hon är nykastrerad och har tidigare varit och kissat här och där.
Och det är tydligt känsligt första månaden efter kastrering...
dom ska ju liksom ställas om.
men går detta beteende ej bort så finns det bara 1 alternativ,
som kvinnan som föder upp katter i djuraffären sa...-avlivning.

Nu slipper hon tratten över huvudet iallafall...den har dom första veckan.

Det har hänt att hon kissat på "fel" plats efter kastreeringen..
men den magiska tiden har ej gått ut än..så jag lever just nu på hoppet.

Tjingeling

Se till att inte bli sjuk..vare sig fysiskt eller psykiskt
för har du otur kan du hamna hos "fel" person.
Det gjorde jag idag.

Jag ska väl inte gå in på för mycket om min situation,
men kan ju för att göra en lång historia kort säga att jag
har haft det jobbigt på olika sätt dom senaste 3åren.

Är nu sjukskriven pga stress och en massa stresssymptom och min
husläkare (som jag tycker jättebra om) tyckte att jag behövde få annan
hjälp via psykiatrin så jag har överlämnats till dom och där träffat en
psykolog några gånger..den psykologen är helt ok.

Tidgare hade jag en annan psykolog som man får via vårdcentralen,
den får man då träffa 5 ggr.
Ja ni hörde rätt....5 ggr...vad ska hända på 5 ggr??
På 5 ggr har man ju bara hunnit dra sin livshistoria, nuvarande
situation och hur man mår...oftast har man mer än 1 problem om
man behöver denna hjälp.
Man öppnar sig oftast inte för en ny person (även om det är en psykolog)
om sina värsta problem vid första träffen.
Nu hade jag tur som stog på mig och sa att jag mår bättre av den
kontakten så att behöva träffa någon ny psykolog och dra upp allt igen
skulle vara väldigt jobbigt.

Jag är alltså sjukskriven och skulle få det förlängt...
det ska nu psykiatrin sköta om.
Jag hade hellre behållit min "gamla" läkare..man får förtroende
för en person och då vill man ej börja om men någon ny.

Det är sjukt hur man bollas runt inom vården.
Man är faktiskt en människa med känslor!

Idag var jag på återbesök hos min "gamla" läkare, hon frågade om "nya"
läkaren förlängt sjukskrivningen..det har dom ej..jag har heller ej fått nåt
återbesöksdatum där fast både läkaren där och psykologen tyckte att
fortsatta stödsamtal kan vara bra för mig.
Min "gamla läkare" blev förbannad och ringde upp psykiatrin, hon ska på
4 veckors semester nu så hon vill ej att jag "hänger i luften" som hon sa.
Det fanns tydligen ett intyg skrivet som jag direkt kunde gå och hämta.
Jag gick dit men då började det krångla..
personen i kassan (en ung tjej som var ny) visste inget om detta, hon letade 
efter intyget och kollade om läkaren som skrivit det el psykologen var
anträffbara idag..dom fanns på plats men var upptagna så jag ombads vänta.
Sen kommer tjejen i kassan till mig med intyget men det behövs en
underskrift av läkaren, så när läkaren kommer kan det ordnas.
Efter ett tag kommer läkaren och jag "haffar" henne med orden att jag skulle få 
hämta ett intyg...ja vänta 5 minuter, säger hon.
Sen ber hon mig komma med in i ett rum för att prata om det.. jag säger att
min läkare från vårdcentralen ringt hit nyss och det skulle finnas ett intyg för mig
att hämta..och att intyget finns i kasan. Vi går dit..hon säger att hon fått underlaget
från min "gamla läkare" igår..och att hon ska på semester snart och har så mycket
att göra och att jag ju är sjukskriven några dagar till "så det är ju ingen brådska".
Jag säger att jag träffat min "gamla" läkare nyss i annant ärende och att hon
ringt hit för att jag ska få mitt intyg + en återbesökstid..(det har jag heller inte fått).
Då fräser hon till med orden:  att "gamla" läkaren inte ska tala om hur vi ska göra"
och hon säger att hon inte förstår varför jag är så upprörd. Jag säger att jag inte
är upprörd..jag ville bara ha mitt intyg eftersom jag ska lämna in det till rätt instans...
läkaren läser igenom intyget hon skrivit, skriver under sen går hon bara...utan ett hej då.

Är det så man tar hand om sina patienter?!

Har läkare "rätt" att bete sig hur som helst för att dom är läkare?

Jobbar man inom psykiatrin har man ju lång utbildning i människohantering.

Tänk om jag nu varit en person som varit i farosonen för att ta livet av mig..(såna finns)..
då hade denna situation idag kunnat vara den utlösande faktorn till det.
Nu är det inte "så" illa med mig..men jag blev  förbannad över händelesen idag.

Man är i andra människors "vård" heter det..
-men är det vård??

Jag har fått utskrivet lugnande/ångestdämpande, men jag vill inte ha sånt
jag är VÄLIGT anti mot sådana mediciner.
Då blir man van (beroende) och ska ta sig ur det sen...-nej tack!
Jag har hellre mina "problem" än blir en känslostörd "dämpad" figur.

Jag har en tid hos psykologen nästa vecka, då ska jag ta upp dagens
händelse och att jag ej vill ha kontakten med den läkaren mer. 
Jag har mina besvär..men jag försöker klara dom på egen hand..
sen är det alltid bra att prata av sig när man mår dåligt.
Jag har ej bett om att få bli överskickad till psykiatrin..jag tyckte det fungerade
utmärkt med "gamla" läkaren..har ju även mina magproblem och utredningar i det.
Men dom har sina rutiner inom vården...har man nåt psykiskt problem så skickas
man till psykiatrin, min erfarenhet är tyvärr negativ efter dagens händelse.

Sen en annan sak...

Jag har 4 barn och minsta (som har en annan pappa) vill inte vara hos sin
pappa varannan vecka som hon nu är sen Januari i år..det var inte mitt val
utan pappans krav, och min advokat trodde inte att vi skulle komma undan det.
Vi har haft en långdragen vårdnadstvist som tagit på krafterna i flera år så jag gick
med på förlikning (nåt jag gråtit mycket över efter det), men ej i hennes närvaro!
Dottern gråter varje gång det är dags för pappa-veckan -det är hemskt!
Jag ska kontakta Tingsrätten el familjerätten tyckte min gamla psykolog
(den jag fick träffa 5ggr + sen förlängt 5 ggr=10ggr).
Han menade på att dottern kan ta psykisk skada av detta..hon är i en
känslig ålder och ska börja skolan om 1år..det kan bli allvarliga problem då.

Nu är det inte så att jag kan prata med pappan om detta, han har fått sin
vilja igenom och kommer inte självmant låta dottern vara fler dagar med mig.
Tyvärr.

Det är dotterns bästa och välmående detta handlar om..inte pappans önskan!
Jag har bara ingen lust eller ork att börja kampen med honom igen..
men känner att jag måste.
Han är en mycket krävande och dominant person...han manipulerar folk.
Låter som att jag snackar skit nu, men detta är sanningen..
flera som träffat honom tycker likadant.

Imorse lämnade jag alltså min äskling på dagis.
Jag känner mig halv utan henne och när jag vet att hon ej vill vara
så många dagar hos pappan, känns som att jag sviker henne.
Jag har varit mycket ledsen idag.
Det är tungt nu.

Detta blev långt..

Kram på er och var rädda om er!

Idag fick jag äntligen en komplett säng,
men den är ej monterad och sov-klar än.
Hoppas få ordning på allt imorgon, måste montera ihop den
och möblera om...hjälp, var  ska möblerna ta vägen?!

Jag har i 1års tid sovit i en 3sits soffa, inte så bra jag vet..
men det blev så efter att vi gjorde om rummen förra sommaren då jag
lämnade ett sovrum till förmån för barnen (vad gör man inte för sina barn!).

Jag har en 4a och 4 barn..1 son och 3 tjejer, sonen som är äldst
har eget rum (såklart) och förra sommaren fick stordottern eget rum,
tidigare delade jag och hon rum och dom mindre tjejerna delade rum..
men stortjejen ville också ha eget rum (vilken unge vill inte det) och jag
kände att jag inte behöver ha ett eget sovrum nu...det får jag tidsnog..
-fast ibland kan jag känna att alla mammor har rätt till ett eget rum!

Nu är det bara så att dom mindre tjejerna ej funkar så bra ihop, dom är
väldigt olika..funkar bra ihop gör däremot stortjejen och den minsta,
så minsta sover hos stortjejen som har en 120 säng.

Men så har jag känt att jag måste få en egen säng..
det har man f-a-n rätt att ha när man är 40år fyllda!
Men jag har nu en situation där jag ej har sparpengar eller
kan ta lån eller bara kan köpa nåt jag behöver sådär spontant.
Jag lever på marginalerna så att spara pengar funkar ej heller och det
skulle ta sån tid och jag har dessutom skulder jag betalar av på..så det går ej.

Jag hade en 160 säng tidigare men den fick jag ont i ryggen av och den
var dessutom onödigt stor för mig så den sålde jag.
Den skulle heller ej funka att ha när jag nu sover i vardagsrummet,
så det fick bli soffan för mig.

Men jag har alltså via blocket (får man skriva det?) köpt en sängram,en sk dagbädd..

(Bilden är lånad från Ikea..hoppas det är tillåtet?!)

Detta var i Maj, och igår såg jag en annons på en resårbotten för 300kr som ej var såld!!
Denna fick jag idag hjälp med att få hem av en granne. (Tack H). 
Köpte även en hylla för 100kr...-man får ju passa på när man får bil-skjutts.
Hade jag ej fått bil-hjälp (och det var inget jag räknade med) så hade det blivit jobbigt..
för jag hade fått gå med den genom hela Södermalm, och söder är rätt stort!
Har tidigare släpat en 105 säng, en fåtölj, en snurrstol med fotpall...(dock ej smatidigt)
och säkert nåt mer som jag ej kom på nu.

Så nu har en sten fallit från mitt bröst.
(men finns några stenar kvar tyvärr).

Jag skulle vilja köpa dessa stolar...till köket:

Finns också på "det stora möbelvaruhuset"...645kr/st.
Jag vill ha 6st...dom heter Henriksdal.


*** Tjingeling ***

Så satt man en Lördagkväll och tittade på en fotbollsmatch,
det är INTE vanligt för mig kan jag säga, men nu var det ju
Sverige - Danmark (VM-kval) så då kändes det lite kul.
Men det gick inget vidare för oss Svenskar...-trist.

Jag har ej egen hund för tillfället, men har förmånen att få promenera
grannens numera 2 hundar Måndag - Fredag.

Det är 2 stora tikar, den yngre har nu blivit högre än den äldre.
Den yngre är snart 7månader och blandning mellan Schäfer och Irländsk varghund,
den äldre är 10år fyllda och blandning mellan Schäfer, Labrador och Border Collie .
Den äldre är helt underbar..hon går lungt och fint utan koppel
-jag vet att det är koppeltvång, men att koppla en äldre hund som inte bryr sig om
andra hundar och som är mycket lydig och tillgiven, känns inte bra..eller onödigt.

Vi har haft våra promenader länge nu..och det är så skönt, både i sol, regn och snö,
bara man klär sig efter vädret.

Jag känner att jag mår bättre at våra promenader..att gå är ju nyttigt för hela kroppen,
magen kommer igång om man har såna problem, man träffar folk och ser hundarnas
glädje ute...somt som i mitt fall..jag hjälper ju en person och det gör att jag mår bra.

*** Kram på er ***

Nu uppmanas man att rösta ockås...i EU-valet.

Jag har redan för-röstat.

Det har tycker jag varit så dåligt eller lite med info om detta val, föst nu
dom senaste 2 v har vi bombarderats i media, via reklam och debatter.

Jag ska erkänna att när jag röstade så kände jag att jag ville få det gjort
så jag slipper ge mig ut i detta ärende på valdagen..men jag visste ej
vad dom olika partierna stog för el vilka som var för eller emot EU.

Själv är jag emot EU.
Jag tycker inte vi har något gemensamt med länderna nere i Europa.
Sen är jag skeptisk till sk stormakter....det blir bara bråkigt och hotfullt.

Vi skulle isåfall ha ett Nordiskt EU...med våra grannländer och möjligen England.

Detta är vad jag känner och tycker.

*** Sköt om er ***

Ja ni som känner mig el läst lite av mig här vet att jag älskar djur
och då speciellt hundar och katter.

Jag har 2 katter..har haft katt hela mitt liv..dom är underbara.
Har även haft egen hund..och tog hand om en väns hund 1år.

Och ibland får jag känslan av att vilja skaffa hund igen.
Men samtidigt är jag tacksam att jag ej har hund...upp tidiga mornar, ut sena
kvällar i ur och skur, jag har ju 4 barn också -visst 2 av dom är ju större nu men ändå.

Just nu blir det ingen hund..men tanken finns där...
Planen är att flytta först.

*** Tjingeling ***

Hej,

Tiden dom senaste veckorna har gått så fort.
Jag känner att jag inte riktigt hinner med, eller jag är rädd att 
rätt som det är så är vi inne i September med frågan
-vart tog sommaren vägen?

Hösten är vacker med alla färger som blir, men jag vill ha en varm,
skönt och trevlig sommar först...och jag vill "hinna med" den.

Sedan flera år tillbaka består mitt liv av att gå på möten här och där.
Möten som tar på krafterna..krafter som jag tycker att jag inte har.

Jag skulle behöva få komma till en strand med vit sand, sol och palmer
och vara där minst 2 veckor utan mobil och dator..men klarar man det (smile).
Vi är ju så vana vid detta med att pilla på mobilen hela tiden..el flera gånger /dag.

På Tisdag har mina skolbarn avslutning..-självklart samma tid!!
Men den ena har sin lärare kvar nästa årskurs..
den större byte lärare så jag går på hennes.

Hörde nyss på Tv4 nyhetsmorgons nyheter...
en 43 årig man som tidigare är dömd för sexuellt umgänge med barn, har under
sin permisson våldfört sig på en liten flicka..mannen har "vårdats" i 10 år redan.
Jag blir SÅ upprörd!
Hur kan sådana personer som våldför sig på andra människor...PÅ BARN få permisson???
och Hur kan dom få ha tillgång till internet och mobiltelefon???
Detta är skandal tycker jag!
Han hade tagit kontakt...eller fått kontakt med mamman och förgripit ig på flickan på en permisson!

Fy satan!
Bunta ihop dom, lås in dom och släng bort nyckeln -säger jag!

Usch nu är jag arg...
Hur kan detta vara möjligt...eller det är ju möjligt just för att vi gör så fel..
samhället gör fel, dom som dömer eller dom som är utbildade i flera år inom detta
borde förstå och veta att regler dom går efter är fel...

Har man förgripit sig på flera personer så kommer man aldrig bli frisk!
Dessa personer, när dom suttit av sitt straff..är ju allmän fara för andra människor.
Ingen vill ju ha dom som sin granne....

Det värsta med att ha blivit förälder är att man alltid, sen den dagen
ens barn fötts har en oro inom sig, att INGET får hända ens barn.

Sköt om er...va snälla med varandra och kom ihåg att ge en komplimang då och då.
Sånt är så otroligt värmande.