Dagarna går fort nu..

Hej,

Tiden dom senaste veckorna har gått så fort.
Jag känner att jag inte riktigt hinner med, eller jag är rädd att 
rätt som det är så är vi inne i September med frågan
-vart tog sommaren vägen?

Hösten är vacker med alla färger som blir, men jag vill ha en varm,
skönt och trevlig sommar först...och jag vill "hinna med" den.

Sedan flera år tillbaka består mitt liv av att gå på möten här och där.
Möten som tar på krafterna..krafter som jag tycker att jag inte har.

Jag skulle behöva få komma till en strand med vit sand, sol och palmer
och vara där minst 2 veckor utan mobil och dator..men klarar man det (smile).
Vi är ju så vana vid detta med att pilla på mobilen hela tiden..el flera gånger /dag.

På Tisdag har mina skolbarn avslutning..-självklart samma tid!!
Men den ena har sin lärare kvar nästa årskurs..
den större byte lärare så jag går på hennes.

Hörde nyss på Tv4 nyhetsmorgons nyheter...
en 43 årig man som tidigare är dömd för sexuellt umgänge med barn, har under
sin permisson våldfört sig på en liten flicka..mannen har "vårdats" i 10 år redan.
Jag blir SÅ upprörd!
Hur kan sådana personer som våldför sig på andra människor...PÅ BARN få permisson???
och Hur kan dom få ha tillgång till internet och mobiltelefon???
Detta är skandal tycker jag!
Han hade tagit kontakt...eller fått kontakt med mamman och förgripit ig på flickan på en permisson!

Fy satan!
Bunta ihop dom, lås in dom och släng bort nyckeln -säger jag!

Usch nu är jag arg...
Hur kan detta vara möjligt...eller det är ju möjligt just för att vi gör så fel..
samhället gör fel, dom som dömer eller dom som är utbildade i flera år inom detta
borde förstå och veta att regler dom går efter är fel...

Har man förgripit sig på flera personer så kommer man aldrig bli frisk!
Dessa personer, när dom suttit av sitt straff..är ju allmän fara för andra människor.
Ingen vill ju ha dom som sin granne....

Det värsta med att ha blivit förälder är att man alltid, sen den dagen
ens barn fötts har en oro inom sig, att INGET får hända ens barn.

Sköt om er...va snälla med varandra och kom ihåg att ge en komplimang då och då.
Sånt är så otroligt värmande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0